Anhild Düselius hade skye terrier redan i slutet av 40-talet. Hon och hennes man Werner flyttade strax efter andra världskriget till Syd Afrika med sina två Skyear. Düselius hade länge längtat efter en fortsättning på sina Skyes men inget hade blivit av, man hade sökt efter lämplig hanhund till sin tik. Då en kväll i Kapstaden träffade man ett par som kom ursprungligen från Belgien. Hunden hette Patachou och resultaten blev 5 valpar. Två behöll Anhild och två hamnade hos det belgiska paret. En flyttade till London.

Patachou var en Skye som en amerikansk militärläkare hade haft med sig till en trottoarservering där han hade träffat det belgiska paret som naturligtvis hade blivit stormförtjusta i honom. Patachous historia hade varit att den amerikanske militärläkaren hade funnit honom i ett brinnande hus i Tyskland i krigets sista dagar. Han tog honom med sig till Brüssel. Det tråkiga var att han inte hade någon möjlighet att ta med honom till USA.

Han avslutade sin berättelse om Patachou med att be dom att hålla honom eftersom han skulle ringa ett par telefonsamtal som dom trodde skulle vara kortvarigt. Han kom aldrig tillbaka.

1960 kom Anhild och hennes man tillbaka till Sverige. Anhild började att jobba på Svenska Kennelklubben och blev en välkänd figur i den tidens hundvärld. Dom hade två söner med sig, Basta och Baudouin,  efter Patachou och deras Bambola. Basta blev Ch och blev BIS på en terrierklubbsutställning vid 12 års ålder. Han var 12 år när han blev far för första gången. En av valparna döptes till Bayonne. Ch Bayonne blev far Düselius Ch Antonio (Basso) och Aniita. Aniita fick en kull med Ch Prince of Skyeline vilket resulterade i en kull där bl.a fanns Int o Nord Ch Brabant och Ch Babusjka (ägare Maud Hawkes).  Brabant kom att bli en mycket framgångsrik Skye med bl.a BIS-2 på SKK Falun 1974. Här syns Anhild med sina skyebröderna Brabant och Baluns, då 10 år gamla, i oktober 1979.